För ovana lockjägare kan det vara på sin plats med en varning för detta med olika lockpipor. Svårighetsgraden att locka, liksom förövrigt också locklätet i sig, skiljer sig enormt mellan olika modeller av pipor. Under vårens kråkjakter fick jag möjligheten eller hur man nu ska se det, att pröva Hubertus and/kråkpipa, då den renodlade kråkpipa som jag egentligen skulle ha ej fanns i lager. Vi pratar inga stora pengar, någon hundralapp kanske, så jag tyckte att det var värt att testa i vart fall.
Resultatet av kråkjakten- Tja, pipan låg nog närmre ett andläte egentligen, men det var inte särskilt likt vare sig en and eller en kråka om man ska vara ärlig. Föga förvånande visserligen. Man borde kanske dra öronen åt sig när man ser kombinationen and/kråka. Deras naturliga ljud ligger ju en bit ifrån varandra om man uttrycker sig ödmjukt.
Hubertus för kråkjakten alltså- Offra pengarna på något vettigare. Ett par extra kråkbulvaner, eller ordentlig rustning av uven, ett camonät, en bra huva för att förhindra att kråkorna ser ansiktet eller liknande. Det är betydligt mer välinvesterade pengar vill jag påstå!
// Rickard
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar