Fast belysning vid vildsvinsjakt = OK fick ny innebörd inatt... Vilket månsken!

Igår var vi återigen på åkrarna för att ta en dust med "dom ohängda vildsvinen".

Resultatet igår var klent, mycket på grund av vinden som iderligen snurrade runt oss vid ansmygningarna, med följd att känsliga gristrynen naturligtvis kände oss. Vi hade dock ett antal trevliga ansmygningar, den som vi trodde minst på från början, men som vid kvällen visade sig vara den som hade fungerat bäst var den absolut första för kvällen.

Mats & undertecknad hade under en knapp halvtimma suttit och väntat vid en åker där vi vet att grisarna har rört sig mycket under senaste tiden. Mycket riktigt tittade första trynet ut från skogen vid 21-rycket. Tyvärr hade vi varit en aning oförsiktiga på vår post då vi egentligen var påväg ifrån platsen, med följd att vi hade normal samtalston snarare än viskning. Alltså var grisarna varska redan då vi påbörjade ansmygningen.

Ett frest prövade vi i vart fall, rätt över ett gärde skulle vi, men med en fin måne bakom oss hade vi ett perfekt och jag menar verkligen PERFEKT ljus för att smyga oss på grisarna. Halvvägs fram och knappa 100 meter kvar till grisarna stannade vi till för att kontrollera vindriktning återigen samt se om grisarna fortfarande knaprade i sig av säden. Jodå, vinden snett emot oss i ansiktet och visst var det lugnt i gruppen av grisar på omkring 15 individer.

10 meter i taget med indianmockasinerna, kort stopp och kontroll om det fortfarande såg lugnt ut. Passerade 50 meter, passerade 40 meter och därmed var det dags att se om vi kunde urskilja något skjutbart djur. Svårigheten i just sädesfälten, i synnerhet uppväxta sånna, är ju att man inte ser buklinjen. Alltså fick vi utgå ifrån att de djur vi såg, som vi bedömde mellan 60-100 pannor, var icke skjutbara. Risken är uppenbar att hondjuren i 60kg klassen och uppåt för med sig kultingar och visst, det finns andra kännetecken mellan galtar/suggor än bara buklinjen spendrag/pensel, men, här gäller 100% säkerhet. Pensel och under 70 kg = OK, Gylta under 70 = OK, Sugga oavsett vikt = dödsstraff och hängning på platsen.

Det var dock omöjligt att se på vårt håll, alltså, 5 meter till med nätta trippningar och Mats flåsande med lampa i nacken. Stopp och här började vi att urskilja djuren. En liten galt i utkanten av flocken runt 45-50 pannor som var skjutbar. Anläggning med bössan för en sista kontroll och blickfånget landar på suggan som jag ser stå och dra väder. Två sekunder senare är chansen borta, grisarna på flykten och 15 ändalykter som inte lämnar en rimlig möjlighet till ett säkert skott.

Så fortsatte kvällen: Ansmygning, vind som kantrar, grisar på flykt, svordomar och elände! Men sån är jakten och vi är nog luttrade i jägarkåren. Det är sällan det går som man har tänkt sig när man är på jakt. Någon som håller med?

// Rickard