En bockjaktsepisod såhär på vårkanten- Vad sägs om det?

Trots att det är ett antal månader kvar till bockjakten så tänkte jag ladda upp Er redan nu med en bild.

Satt idag och uppdaterade personalsidan med en ny bild, då en god vän till mig hade lyckats hitta en bild på mig med ett stycke fällt mufflon. Därmed byttes den nedanstående bilden från en augustijakt på råbock ut och därför tänkte jag passa på att berätta lite om bilden som har legat ute:

Den 15 Augusti 2008- Mats och jag har äntligen fått grönt ljus för att jaga bock på en ny mark strax norr om Karlskoga. Det är en udde som sticker ut i en mindre sjö, granskogsbackar kombinerat med ungskog och större fält och inte minst, en RIKTIGT BRA stam av rådjur. Vi sitter och diskuterar lite och mitt i vår diskussion frågar min kusin Stefan om inte han också kan få följa med ut på premiärmorgonen.

4 torn är byggda, 1 jägare kommer inte att vara med under morgondagen = 2 pass lediga. Självklart får Stefan följa med. Enligt god sed så lottas passen mellan oss. Jag drar "Generalen" eller "3-metarn" som det också kallas efter att Mats och jag hade tagit till benen på tornet lite väl generöst med följd att golvhöjden hamnade ungefär 3 meter över backen. Stefan drar tornet närmst sjön vid en liten inäga och Mats själv kommer att sitta vid den sk. Potatisåkern.

Klockan 03.45- Premiärmorgon och samling. Stefan och jag ska gå ut gemensamt till tornen innan det ljusnar. Vi sätter igång vår tur, jag som har varit med och byggt passen ger instruktioner till Stefan och en kvart senare sitter vi båda ute i tornen. Det är spännande att allteftersom ljuset begynner dagen titta ut över fälten för att se om något rådjur finns ute. Men nej- Ingenting.

Fälten är ganska stora så jag lär ju hinna med om något kommer ut på fältet. Kaffetarmen gör sig påmind och termosen åker fram. Några minuter senare sprakar radion till. Stefan meddelar att en räv är påväg mot mitt håll. Jag gör mig beredd, men lyckas tydligen sämre med att vara tyst eller också hade räven inte tänkt sig åt mitt håll- Ingen räv syns. Det går 1 timma... 1 ½ timma... 2 timmar. Ingenting händer. Jag sitter och drömmer mig bort och funderar på om det är en sån där dag när ingenting ska fungera. I säkert 4 veckors tid har vi varit ute mer eller mindre varje dag på marken och ALLTID sett rådjur, men vart sjutton håller dom hus?

Mera kaffe i termosen, som sagt, pürschjakter stör inte viltet, de kommer normalt sakta och man har gott om tid att avlossa ett välriktat skott. Ytterligare 10 minuter går sen hör jag ett rådjur skälla någonstans i sydöst. och så ytterligare en gång... Det närmar sig.

Plötsligt ser jag 2 rådjur komma i fullt språng på andra sidan fältet. Jag har säkert 250 meter till dem. Jag lägger försiktigt upp bössan över tornkanten och vrider upp förstoringen på kikarsiktet för att titta vad det är för djur. Två stycken bockar visar det sig vara- En som jag bedömmer yngre 6-taggare och därefter en äldre 6-taggare jagandes efter. Troligen revirbocken.

Men det går vansinnigt fort- Efter bara några sekunder är bockarna inte mer än 150 meter bort och jag ropar försiktigt upp Mats på radion för att få eldtillstånd. Lite "overkill" kanske, med tanke på att vi faktiskt ska ut och jaga bock, men, bara någon timma in på premiärmorgonen. det känns lite rumphugget att skjuta såhär tidigt. Mats är dock av en annan uppfattning- Skjut om Du kommer åt.

Fortfarande springer bockarna i full fart mot mig. 100 meter, 80 meter. Jag försöker ta sikte på den bakre bocken som jag har bestämt mig för. Det verkar vara en returare och det känns riktigt att släppa fram den yngre bocken för att ta över reviret. Allt är bestämt, djuret är valt men det går inte att skjuta ett säkert skott när djuren kommer i fullt språng.

Tillslut passerar den första bocken tornet på omkring 35 meter och far in i skogen. 10 meter efter kommer den andra bocken och i ett sista desperat försök visslar jag till. Bocken tvärstannar precis i skogskanten 35 meter ifrån med full bredsida. Bössan ligger redan vid kinden och dotten i min Trijicon-kikare vilar i bogen på bocken. Nu gäller det att handla snabbt, för den här bocken kommer inte att vänta.

Knallen rullar ut över fälten och bocken försvinner direkt ner i det fortfarande oslagna gräset. För en sekund tvekar jag på vart den tog vägen, men skottet kändes bra. Jag kliver ner ur tornet och fram till skottplatsen. Mycket riktigt, där ligger den hornbeprydde. Knall och fall effekten visade sig bero på att bocken stod lite snett ifrån mig med halsen. Mitt skott hade tagit strax bakom bogen, men gått snett framåt och slagit av även pulsådran.

Resultatet blev bilden som under 1 år har legat ute på hemsidan. Tagen av Mats c:a ½ timma efter det nämnda härovan. En synnerligen ovanlig pürschjakt med något av en ketchupeffekt. Först hände ingenting, sen hände ingenting, sen hände allt. Från första anblicken av djuren till skott hade djuren transporterat sig c:a 250 meter och händelseförloppet var under 1 minut.